tisdag 4 november 2008

Every minute of every day...

Saknar dig som en tok, kan inte beskriva den känslan som bubblar inom mig. Milo har gått och blivit kär igen. Hur härligt är inte det på en skala 1-10? Som jag skrev i mitt föregående inlägg så hade en viss person krypit sig in i min hjärna. Han har mer än bara krypit, han har skuttat, hoppat och sprungit rakt in i mitt hjärta. Milo är kär, milo älskar en person på det där lilla extra viset.

Men, det finns alltid ett men i mitt liv. Han är alldeles för långt bort igen. Har varit det förr, men nu känns det mer än någonsin. Tårarna rinner av saknad, vill ha dig här.

Kan inte koncentrera mig på något annat än att försöka överleva tills på fredag. Du kan förhoppningsvis ringa då så jag får höra din röst igen. Men att få ligga i din trygga famn kommer inte ske förrän om en evighet, hela 11 dagar eller något sånt.

Vet inte vad jag ville få ut av det här inlägget. Men jag saknar dig Jon!

Ska sova, borde gjort det för länge sen, väldigt länge sen. Skola imorgon klockan åtta, hur ska jag orka?

GodnaTT!

fredag 26 september 2008

Soliga dagar...

Det blir lite längre tid mellan mina inlägg nu för tiden. Men skolan och hockey tar upp den största delen av min tid.

Trots mycket plugg leker livet på för tillfället. Visst, deppiga dagar kan man inte komma ifrån, men en ovanligt härlig höst. Ute är träden färgglada och inuti mig känns det också glatt!

Det finns många orsaker till att jag mår som jag gör denna höst. Den största är nog att jag känner att snart är det dags att ta tag i livet och så kan man inte deppa ihop hur lätt som helst. Sen händer det saker runt om i släkten som gör att man känner att man har det nog ganska bra ändå. Man ska inte klaga så länge man är frisk och har det bra egentligen. Jag försöker se allt positivare än förut och har nog börjat lyckas ganska bra.

Hockeyn har kört igång på riktigt nu och det lyser upp hur mycket som helst. Känslan att stå i klacken är obeskrivlig. Skrika ut all glädje och sorg är underbart! Att stå omringad av underbara vänner och andra leksingar känns ännu bättre. Ni kommer förgylla hela mörka vintern!

En viss person som smugit sig in i min hjärna har också gjort att veckodagarna går fortare. Det känns som om jag för en gångs skull kanske har något på min sida som gör att det går lättare en stund. Men tiden visar vad som händer, tänker fortfarande inte hoppas för mycket. För en gångs skull försöker jag leva i nuet!

Nej, klockan tickar alldeles för fort, nu måste jag sova, jobb imorgon!

Ha det bra godnaTT!

måndag 15 september 2008

Tillbaka!

Var över en månad sen jag skrev här märkte jag precis. Inte likt mig att överge bloggandet så länge. Men sånt som händer nu är jag tillbaka igen. Eftersom den här bloggen är med för att jag ska få skriva av mig jobbigt tankar så kan det ibland blir stillperioder.

Jag tror att jag för det mesta tycker om att skriva av mig när jag är i depp perioder. Vilket jag inte varit den senaste månaden. Allting har faktiskt börja ljusna. Ska dock inte säga för mycket, har erfarenhet av att lycka kan vända snabbt. För tillfället känner jag mig nöjd med tillvaron i alla fall.

En återfunnen vän som för en stund hade drivit iväg på andra stigar är nu tillbaka. Den person som jag för tillfället kan prata om allt med, verkligen allt. Känns så skönt att veta att det är någon man kan ringa till i vilket stadie man än är - arg, besviken, ledsen, glad. Klart det finns andra vänner som man kan göra så till. Men när någon visar att den behöver en så känns det lättare att även höra av sig till den personen.

Kärlek har börjat leta sig in i mitt liv igen också. Sakta men säkert har en liten filur börjat förgylla en annars ganska trist vardag. För visst kan hösten vara en stor depp period, men förhoppningsvis så är det inte så i år. Känns just nu riktigt bra, tror jag börjar få ganska starka känslor. Det både skrämmer mig och gör mig glad.
För bara någon månad sen blev jag totalsårad, hur blir det denna gång? Har inte nämnt det för någon än men är ganska rädd faktiskt. Vågar inte alls hoppas på något. Vågar inte leva ut ordentligt just nu. Men förhoppningsvis så kan jag det snart. För det känns riktigt bra den här gången! Saknar faktiskt personen i fråga just nu, känner den där lilla känslan i magen som är så härlig men ändå jobbig. Ja, milo börjar nog bli lite kär igen. Den stora fråga är om det är bra för henne själv. Bara tiden kan berätta!

Förhoppningsvis så löser sig allt till det positiva den här gången! Nu ska jag i alla fall lägga mig i sängen och njuta av tillvaron.

Godnatt på er!

tisdag 12 augusti 2008

I'm on my way to better days!

Känns som om det har blivit lite väl mycket deppinlägg den senaste tiden. Just därför tänker jag bryta trenden med ett lite mer glatt, lite i alla fall. Sitter här sjuk och försöker tänka positivt den här gången jag skriver. Det är faktiskt inte så svårt som man kan tro.

En liten spännande historia har precis börjat skrivits i mitt liv igen. Det där lilla pirret som kommer för att man hoppas på något som kanske kan hända. Egentligen vet jag inte om jag vill att något ska hända när saken kommer till kritan. Men den här spänningen är så härlig i alla fall. Men hur ska jag klara den här veckan då? Det kommer bli en lång väntant på något som jag inte ens vet vad det är.

Vill, vill inte, vill, vill inte. Den stora frågan är vad jag egentligen vill. Men vad spelar det för roll just nu? Ge det en chans för tusan, det värsta som kan hända är ju att det skiter sig. Vilket skulle betyda att det inte blir så stor skillnad mot nu.

Jaja, nu ska jag göra något. Ha det bra!

fredag 8 augusti 2008

Wish I was happy inside.

Nu går ni ut med det, överallt! Varför har ingen av er sagt något till mig? Ett telefonsamtal ifrån, kan det vara så svårt? Undrar vad du säger imorgon, kommer väl med massa bortförklaringar, men vad ska jag göra? Känns som om jag är lite fjantig om jag bara blir jätte sur utan att säga varför. Men egentligen, varför ska jag vara sur?

Nu sitter jag här, ensam en fredagskväll. Känner att det var ganska skönt, men hade hellre setat här med dig. Frågan är vem den du är, har inte en aning. Men känner att det hade varit bättre att ha dig här än att sitta ensam och gräva ner sig i alla fall.

Måste verkligen börja träna igen, känner att mitt självförtroende börjar försvinna totalt, igen. Får försöka få upp det igen med hjälp utav träning, det brukar fungera ganska bra i alla fall. Ska nog slå på något film nu och gräva ner mig ordentligt, känner mig värd det.

Puss på er jag håller kär.

Många frågor, få svar...

Önskar att saker kunde vara lite bättre bara, en aning. Skulle vara en guldkänsla om jag slapp all stress. Men det löser sig väl tidsnog. Göteborgsresan gjorde susen. Man fick en ny glöd i livet. Oj, det där lät hjupt.

En sak som saknas är den där härlig känslan av att vara kär. Veta att det finns en person som tycker om en vad som än händer. Men det känns som om det kommer ta ett tag innan den personen dyker upp. I lilla Borlänge finns det väl inte någon sådan person som man kan hitta? Jag har i alla fall inte lyckats än, på mina arton år. För utanför Borlänge finns det massvis med snyggingar.

Jag känner mig fortfarande sviken av er. Jag förstår inte varför. Men ni lossas som om inget har hänt. Som att ni inte är något längre. Trodde nästan att det inte hade blivit något ändå. Men det fick jag bevis på idag att det blivit. Ska träffa er båda imorgon kanske. Får väl se vad som händer då. Hoppas att det är någon som kan visa lite medkänsla, men jag förväntar mig inget längre. Får väl helt enkelt glömma det, eller borde jag verkligen det? Jag är förvirrad, var det kanske inte någon stor grej ändå?

Nu väntar mat på bordet och folk i köket på mig, något som gör mig lite glad i alla fall, umgås med nära och kära.

söndag 13 juli 2008

Besvikelse

Jag önskar att det inte hände, att man kunde spola tillbaka tiden och ta en annan stig. Men i vissa stigförgreningar så blir det man väljer oftast en omväg. För mig blev det en omväg till en framtida lycka. Det var en väldigt kort lycka som gjorde att vägen tillbaka till att försöka vara glad blev allt längre.

Det räckte inte med att saker och ting blev totalt fel utan i samma veva blev jag sviken av två personer, bland annat en nära vän. Det känns verkligen. Jag vet inte om man kan säga sviken egentligen, besvikelske kanske är det ordet jag söker. För jag blev besviken, inte över vad som hände utan över vad som inte var sagt.

När någon har sagt något så kan det såra som tusan, men jag tror att det som är osagt kan såra minst lika mycket. Tänk om allting blev sagt på en gång, pratade ut i tid. Då hade inte allt kanske kännts så piss nu.

Det sista jag vill är att han, ja ni hade väl redan förstått att det handlade om en kille, ska tro att jag går och sörjer honom. Det gör jag inte, han är inte värd att sörja. Inte när man tänker tillbaka och ser vad som har gjorts. Egentligen är han säkert en helt underbar kille, men i mina ögon, det jag har sett, gör han inte till en sådan.

Önskar någon kan hitta mig i min röra just nu och visa att jag är värd någon bättre, för det tror jag verkligen. Just nu känner jag mig faktiskt sådär lurad, men inte med "" tecken runt om som du sätter dit. Riktigt lurad känner jag mig, på flera sätt. Vet inte riktigt varför, men det är nog det där osagda som gör det. Att ni nu håller på att kanske få till något som kunde ha varit vi, utan att det känns att vi är avslutat. Jag har inte de känslorna alls, men det känns fortfarande inte som om det, förrän ikväll, var riktigt avslutat. Om vi bara hade haft det här samtalet tidigare så hade allt varit helt annorlunda.

I vissa fall önskar jag att någon av mina vänner omvandlades till kille, för vissa förstår mig verkligen och är helt underbara. Men självklart vill jag inget annat än att ha kvar dem som vänner. För vänner är det bästa man kan ha, utan dem blir livet riktigt tufft.

Nu ska jag lägga mig och sova, upp tidigt imorgon, ännu en dag på jobbet.

Tjingeling!

lördag 5 juli 2008

Idag har varit en av de segaste på länge. Har nästan legat i soffan hela dagen. Inte haft lust att hitta på något då mina planer på att åka båt sprack. Känner mig lite nere på något sätt. Vet inte riktigt varför om jag ska vara ärlig.

En stor seghet i mig just nu, ingen glädje, ingen sorg, ingenting. Men så är det väl vissa dagar. Önskar faktiskt, även om jag sa något annat här om dagen. Att jag hade någon som fanns där sånna här dagar, när man inte har någon glädje till något. En person man kunde ringa å bara ligga och mysa med framför en film, ta en promenad med eller bara vara med. Men en sån person kommer inte komma till mitt liv på ett tag känner jag, vart ska vi träffas?

Börjar jobba på måndag också. Rätt skönt faktiskt, börjar hända något då. Blir lite mer rutin och man känner att man gör något vettigt. Får väl hoppas att det piffar upp lite.

Ska ner och äta med familjen nu. Ha det bra!

Tingeling!

tisdag 1 juli 2008

Phil Collins - Another Day in Paradise

Sitter och tittar på American Idol just nu och fick precis höra en riktigt duktig kille sjunga den underbara låten Another Day in Paradise. Det är nog en av de underbaraste låtarna som finns i hela världen. Hörde den första gången när jag gick i åttan och var på min enda ungdomsgudstjänst. Jag och tre tjejer, tillsammans med en av ledarna sjöng den inför hela församlingnen, det var mys. Sen dess har jag alltid tyckt om låten. Den säger så mycket men ändå så lite. Love it!

"...She calls out to the man on the street
He can see she's been crying
She's got blisters on the soles of her feet
She can't walk but she's trying
OhThink twice'
Cause it's another day for you and me in paradise
OhThink twice
It's just another day for you
You and me in paradise

Just think about it..."

Låten får en att tänka lite på att man egentligen är i paradiset om man jämför med vissa andra. Det finns personer som har det tusen gånger sämre, miljoner faktiskt. Jag har ett hus att sova i, en familj som bryr sig om mig och underbara vänner att umgås med. Varje dag vet jag att jag kommer få mat i magen och att jag kan sätta mig vid en tv eller dator om jag vill. Men det är väl sånt där som vi i iländer inte alls tänker på, det är ju så vanligt. Men även här bland oss så finns det folk som inte har någonstans att bo. Vi kallar dem alkisar eller lodisar, visst, vissa kanske är det. Men det finns antagligen dem som det har gått riktigt snett för som egentligen borde ha det precis som oss.

Jag kom bort från mina inre tankar idag, gick till något lite större. Men jag känner mig ganska nöjd med mig själv idag. Jag mår faktiskt bra. Saknar inte mycket just nu. Imorgon ska jag till Stockholm med två underbara vänner, Sebastian Simm och Sara Tolö. Ni vet att jag alltid finns där för er och försöker få er att må så bra ni bara kan. Att jag har vänner som finns där, är det viktigaste för mig just nu, utan er skulle jag gå under. Jag smörar inte ihop något nu, jag vet hur det är att vara helt ensam. Det är ett rent helvete! Men det är jag inte och jag är stolt över det. Så tack för att ni finns vid min sida allesammans, även om det inte märks så gör det stor skillnad!

Hände en annan sak idag också. Fick reda på att en av mina vänners bror är borta, helt spårlöst försvunnen. Men du vet att jag, som jag nämnde tidigare, finns där för dig. Du kan höra av dig om du ligger sömnlös och bara vill försöka tänka på nåogt annat. Förhoppningsvis så löser det här sig på ett positivt sätt, det hoppas jag verkligen! Du ska veta att jag tänker på dig och han och din familj!

Puss och kram, ska sova så jag inte blir allt för trötter imorgon!

söndag 29 juni 2008

Miss you..

Du sa att du har saknat mig och det kändes skönt. För jag har saknat dig med! Du vet inte hur bra du fick mig att känna mig igår. Det var verkligen vid rätt tillfälle du visade dig vara en underbar vän! Jag var nere över en sak och där var du och gjorde Håkankonserten underbar! För utan dig hade jag stått där ensam och bara varit deprimerad. Men du fanns vid min sida och vi njöt tillsammans!

Tänk om det hade varit för drygt ett halvår sen, då kanske det kunde ha slutat på ett annorlunda sätt. Men jag vet ändå inte om jag hade velat det. För vänskap håller längre!

Men det fick mig att inse en annan sak. Småsaker och närhet kan göra mig otroligt mycket bättre till mods. Du stod och höll om mig, tog till och med min hand! Vi hoppade och skrek, kramades och skrattade. En underbar timme var vad de var!

Vänskap - en viktigt sak i livet!

Vad hände?

Något försvann, så var det. Men vad hände sen, tycker ni om varandra nu, eller var det bara för en kväll? Trodde inte du skulle göra så mot mig, jag vet inte riktigt vad du tänker med. Även om det fanns alkohol med i bilden, jag hade ju inte riktigt blivit glad igen?! Du frågade till och med vad jag kände, dagen innan! Vart tog ditt medlidande vägen?

Många frågor men du gjorde det ändå. Jag skulle väldigt gärna vilja ha en förklaring om varför. Det spelar egentligen ingen roll att det var just med den personen. Det är mer att du gjorde det och att du inte pratade med mig om det. Du kunde ha ställt en enkel fråga - Är det okej med dig?

Jag ska inte gnälla, jag hade inte känslor kvar. Men du kan ju tänka lite nästa gång, hur skulle det kännas för dig? Jag antar att om du läser det här inlägget så kommer du förstå att det är dig jag skriver om. Du kan ju höra av dig om du skulle vilja förklara. . .

söndag 22 juni 2008

Tomhet!

Ja, det här kommer nog i framtiden bli en mer "skriva ner tankar" blogg. Då jag kommer använda mig av miiilo.blogg.se mest tror jag. Men får väl se vad som händer. Jag brukar kunna säga mycket men så händer lite så vi får väl se.

Just nu är det tomt, tomt tomt tomt! Känner verkligen att det borde vara något som håller borta en öken. Men det är det inte, öken öken öken. Jag upprepar ord idag. Men jag försöker få bort dem. Vill inte ha tomt, vill inte ha öken. Jag tycker inte om det. Nog för att det sällan slutar positivit när det gäller Milo, men jag tycker ändå om att hoppas på det bästa. Försöka tro att det kommer gå bra, hoppas på det minsta lilla. Hoppas att peaceandlove för med sig något gott. Hoppas även att jag och Frida, kanske Maria kommer iväg till Götet och får ha det kul! Vill verkligen att det ska hända saker. Känns som om tiden springer ifrån mig och jag inte får något gjort.

Nej, ska lägga mig och titta på en film och springa ifrån verkligheten en sväng. Kanske träna lite så det känns bättre. För det gör det verkligen, ut med ilskan och sorgen!

Föresten, skulle vilja veta, är det någon som läser det jag skriver? Ni kan ju lämna en kommentar, inte för att jag bara vill ha kommentarer, utan se vilka/är det några som läser? :)

GodnaTT!

söndag 15 juni 2008

Opp och ner, ner och opp..

Jag vet inte riktigt vad det här inlägget ska handla om, kände mest för att skriva av mig lite. Så har inte stora förhoppningar om ett sammanhängande läsande.

Kan ju börja med att säga att allt blir inte alltid som man tror, vill eller hoppas. Något som känns underbart och härligt en sekund kan kännas helt förvirrande och osäkert nästa. Det gäller ganska många saker, en klänning man impulsköper i en affär, en fin bild som senare inte alls verkar vara så fin, eller kärleken, det jag egentligen vill komma till.

Kärleken, den kan verkligen förvirra. En känsla kan kännas helt underbar, men när man väl börjar tänka så kanske det inte är någon känsla ändå. Bara känslan av att kunna ha den där känslan. Invecklade ord men jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det bättre. Vet inte vad jag vill förklara egentligen. Men att ibland blir inte allt som man tänkt. Men som mamma brukar säga, allt har en mening. På sistonde har jag börjat förstå innebörden i de orden, för om det är stora eller små saker som hänt, negativa som positiva så har de först något bra med sig.

Får väl hoppas att min senaste vecka driver ut i något positivt, en nyfunnen äkta vänskap, en kärlek eller en vänskap som håller en stund. Vad vet jag, en sak vet jag och det är att den här veckan fick mig att må bra för stunden och det är jag glad över. Mörkret höll på att sluka upp min vardag men den blev ljusare igen. Nu kan jag starta på en ljusare höjd och försöka nå till något ännu bättre.

Men utan vetskapen om att mina vänner finns omkring mig skulle kanske jag inte känna mig så glad som jag gör. Ni lyser verkligen upp när det behövs, utan att ni tänker på det. Att alltid veta att ni finns där gör mig glad inombords. Jag älskar er och ni betyder allt för mig. Behöver inte säga några namn, de som jag menar känner att de kan ta åt sig.

Med ett inlägg som handlar mest om kärlek avslutar jag med just det ordet, kärlek åt er och åt framtiden.

fredag 6 juni 2008

The way you make me feel..

I felt Your mercy bringing truth to my soul
Now I know letting go
Led me here somehow
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
The sun is shining and the grass is green
The birds are singing in harmony
I wake up knowing that You're here with me

You're Just A Product Of Loveliness
I Like This Feelin' You're Givin' Me
The Way You Make Me Feel
You Knock Me Off Of My Feet
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

söndag 1 juni 2008

Sökandets slut..

Igår var det en riktigt härlig kväll med nyfunna vänner. Seaside i falun kunde inte bli mycket bättre än vad det blev. Genomskinlig bluff inför vakter, skratt, illamående av lekparks karusell, ja mycket innehöll den.

Om man sammanfattar den senaste tiden så blir det mycket plugg och lite annat. Men ändå härliga dagar med underbart fint väder och tid med fantastiska vänner. Jag längtar till lovet är här så alla dagar kan vara som helgerna har varit den senaste tiden. Skolan har verkligen tagit kol på mig.

Önskar jag var du och att du inte fanns. Nej, lite väl elakt kanske men varför inte? Jag har alltid, näst intill i alla fall en du ivägen. Mitt i vägen för mina planer, något som hindrar mig och förvirrar dig. Invecklad text känner jag, men det viktigaste är att jag får ur mig det för det är något som tynger. Alltid någon du i vägen, varför? Jag vill inte vara du, bara att du inte är i vägen för ordet vi.

Ja, tänk om det kunde gå min väg för en gångs skull. Men det verkar skita sig rejält. Som jag sa till Sara igår, om jag eller hon bytte kön var det perfekt, då skulle vi vara de perfekta paret. Inga sorger mer i vår värld. För är det någon som jag alltid har kul med så är det Sara, min underbara vän som funnits med så länge nu. Ibland sviker jag nog dig och det allt för ofta, men du vet att jag älskar dig och att du alltid finns i mitt hjärta. Jag vet att många säger så, men jag menar det verkligen du och jag i en evighet framöver!

Kan inte någon hjälpa mig överleva, kan inte någon hitta mig nu? Jag orkar inte leta den här gången. Mitt sökande har hittat sitt slut, runnit ut i sanden. Inte fått tillräckligt med energi för att fortsätta när det ändå inte resulterar i något vettigt.

söndag 25 maj 2008

Framtiden?

Det känns som om allt börjar klarna upp. Skolan lider mot sitt slut och man har klarat av körkortet. Men det är nu allt annat börjar kännas lite jobbigt, tomhet och ensamhet börjar hinna ikapp. Det man inte ritkigt har hunnit kännt tidigare börjar krypa sig närmare. Men på något vis hoppas jag att jag inte blir allt för negativ. För vem vill må dåligt, nu när det snart är sommar?

Studenten för alla treor väntar om drygt en vecka, det kommer bli trist på två sätt. Först och främst försvinner alla roliga treor på skolan ut i landet. Snacka om att skolavslutningen kommer bli lite deprimerande. Men skönt att komma iväg till Mimmis studentskiva och veta att hon finns kvar även om inte det blir i skolan. För hur långt bort hon försvinner efter sommaren så ska vi behålla kontakten.

Den andra saken som är lite trist är att vi blir treor. Vilket betyder att vi har bara ett år kvar med lek och skoj innan allvaret börjar. Tråkigt, jag har inte någon lust att bli vuxen och börja tänka än. Jag har inte en aning om vad jag vill göra när jag går ut trean. Ett sabbatsår blir det med resor och kanske lite jobb i Tyskland. Men sen då? Jadu, en bra fråga som jag absolut inte kan svara på nu. När jag tänker på den blir jag mest deprimerad så jag låter helst bli.

Nej usch. Tankarna över allt just nu blev inte mig att må bättre så nu skippar jag det och lever i nuet. För tänk vad mycket tid man förlorar över att tänka på framtiden. Imorgon börjar jag tio och det är relativt sent så jag tänkte uttnyttja tiden lite och antingen vara uppe lite längre eller gå upp i morgonbitti och bara fördriva tid här hemma. Vi får väl se vad som händer.

Ska lämna datorn nu i alla fall. Funderar på att börja läsa en bok som ska läsas ut den här veckan som kommer. Puss och kram skumbanan

tisdag 13 maj 2008

Tuffa tider..

Just nu är det plugg som borde gälla. Företagsekonomi redovisning nu på torsdag, Matte D på fredag, svenska tal nästa vecka ocn en PM som ska skrivas före det och till sist Kemi A kursprov. Jag tycker INTE det är roligt. Dessutom två naturkunskaps arbeten och ett fysikarbete. Jag tycker inte skolan är rolig just nu. Jag har redan tagit sommarlov inte bra alls!

Hoppas och tror att jag kommer överleva de här veckorna utan att göra mig själv missnöjd. För jag vill inte dala i betygen heller, nej nu ska det gå bra. Jag får verkligen plugga hela dagen imorgon. Känns dock som om jag har missat något som jag ska göra. Men det visar sig väl när min tid försvinner.

Nu ska jag nog faktiskt gå och lägga mig och ta det lugnt, bara slappna av. Länge sen man kunde göra det nu. Eller jag gjorde det i Tyskland och jag skulle så gärna åka tillbaka dit igen! Berlin var underbart! Skulle hur lätt som helst åka tillbaka dit igen eller rekomendera någon att åka dit! Det var så härligt!

Jaja, åter till verkligheten och allt vad det innebär. Nu ska jag sova, godnatt!

fredag 2 maj 2008

Blandningens ord..

Min blogg för tillfället består inte av så mycket intressant och inte kommer det så många inlägg heller. När jag väl skriver blir det långa inlägg som inte många orkar läsa sig igenom. Men tänkte köra med ett väldigt kort den här gången, små ord som beskriver tillvaron just nu.

Arton år och teoriprov avklarat.
Underbara vänner och de som sviker.
Krogen imorgon, en besvikelse eller rolig grej?
Du och jag, vart är vi?
Ett steg fram flera steg bak..
Ångest, ensamhet, trötthet..
Plugg så man vill dö..
Tyskland, ett minne för livet?
Sol och varmt, men ändå tomt..

söndag 27 april 2008

Saknad..

a:dIdag har jag varit på tränarutbildning i fotboll och det fick mig att inse en ganska trist sak. Jag saknar att spela fotboll och vara i ett lag. Jag saknar gamla tider i Islingby och Ornäs, faktiskt Ornäs. För jag hade det aldrig lätt med vänner i fotbollslagen så vad spelar det för roll om man spelade i Ornäs eller Islingby? Jag spelade i allafall fotboll. Men helt plötsligt så gav jag upp, varför? Det ångrar jag som tusan just nu, jag vill verkligen spela.

Jag vet inte riktigt varför jag inte saknat fotbollen förut, kanske för att det var min grej i "gänget". Jag var den sportiga som höll på med fotobll och tittade på hockey. De jag umgicks med nu är inte alls samma "gäng" längre och det kan nog vara en anledning till att jag inte tänkt på det så mycket. Men nu när jag fick stå där och träna i två timmar idag så kändes det att jag saknade det. Jag vet att jag är rätt kass för min ålder men det är så himla kul. Skulle verkligen vilja att Islingby kunde ha ett damlag.

Om man bortser från det jag ser som ett stort misstag så är det en födelsedag som kommer närmare. På tisdag blir jag nämligen en artonåring och får göra mitt efterlängtade teoriprov på onsdag. Jag kommer säkert kugga bara för det, men äsch. Det får gå som det vill. Jag iof inte med en kuggning nu, då kommer jag bryta ihop. Men äsch, Tyskland nästa vecka, det får göra mitt humör bättre. För just nu ser det inte så ljust ut förutom min födelsedag. Fysikprov på tisdag som jag inte har pluggat mycket till alls och när vi kommer hem från Tyskland ett nationellt matte prov och ett naturkunskapsrov. Jag känner att mina mål kommer inte nås, i alla fall inte i matte och fysik. BAJS! Men men, jag mår hellre bra än pluggar ihjäl mig och får skit bra betyg.

Det här får bli ett långt blogg inlägg, jag bryr mig inte så mycket om det är någon som orkar läsa igenom det. Jag hinner inte skriva så ofta nu för tiden och därför blir det många tankar åt gången som kommer fram.

Har en väldigt mystiskt känsla i kroppen just nu som inte ritkigt kan beskrivas. Jag vet inte riktigt vad som hände och ens om det hände något. Gjorde det det? Det är bara du som vet. Jag fattar inte mycket om jag ska vara ärlig. Det skulle ju vara roligt om det var så, men ändå inte säker.

En riktigt rolig kväll igår hade jag i alla fall! Tack så jätte mycket för guldhalsbandet underbara vänner! Ni får vara glada att ni har en kubbdrottning till kompis! För visst kan jag ta ner alla de där små sakerna, men en drottning vill ju inte kasta pinnar på sin kung. Haha, där kom den helt underbart bra förklaringen till varför jag inte träffade den där förbaskade kungen!

Jaja, nu ska jag försöka plugga lite så det känns lite bättre. Ha det gott ni som orkat läsa ända hit.

söndag 20 april 2008

Våren här?

Snälla säg att det är sant, att det inte kommer vara några mer vita dagar ute, inget mer slask eller deprimerande mörka eftermiddagar.. Nej nu hoppas jag verkligen att våren är här och allt vad det innebär, födelsedag, körkort, Tyskland m.m..

Hela, verkligen hela hockeysäsongen är nu över och man kommer få vänta en hel sommar till innan man får åka upp till Ejendals igen och stå där i klacken och skrika.. För inte ska man väl ge upp nu heller? Vissa frågar mig varför jag inte ger mig, slutar hoppas på något som ändå inte kommer ske. Men hoppet är väl det sista som lämnar människan? Vem har sagt att det inte kommer vara tredje gången gillt? Nej, inte tusan kommer jag ge upp och sitta hemma och grubbla en hel vinter. För då är jag ju inte värd att fira när vi är klara för elitserien heller.

Svaret på den fråga alla ställer, jag kan inte sluta åka till Leksand. Leksand är mitt liv på vintrarna, ja den större delen av året faktiskt. En stor hobby som man inte kan bara överge så där. Jag struntar i vilken jäkla division de spelar i, även om en Elitserie är målet och såklart roligast! Jag vet att jag inte kommer kunna åka upp nästa säsong. Kommer sluta med att medlemskap och säsong blir betalt och att jag står där match ut och match in. På tal om matcher slog jag rekord den här säsongen, missade inte EN ENDA hemma match. Det är jag stolt över. Var även på tre bortamatcher, skulle vart fyra men låg verkligen sjuk när Superstars for till Gävle under kvalet.

Åter till mitt vanliga liv som just nu är väldigt glatt av att våren är här som jag skrev tidigare. För även om det inte är mycket som är positivt för tillfället så blir man inte lika deprimerad som när en mörk dyster vinter härjar utanför fönstret. Skolan borde ta upp allt tid jag har över just nu, tillsammans med körkortsteori. Men min pluggmoral har försvunnit av någon anledning. Måste försöka få tillbaka den och det snarast! Annars vet jag inte riktigt hur jag ska njuta av att åka till Tyskland om två veckor. En miss på teoriprovet och att ligga fem sidor efter i matte kommer inte göra att jag kan slappna av, nej nu måste jag hårdsatsa!

Men för att jag ska orka ska jag vila upp mig som tusan ikväll för denna vecka kommer det vara skola, träningar och plugg som gäller! Hejdå vänner för den här veckan. Vi ses i helgen om jag ligger bra till..

fredag 4 april 2008

Alla tankar på ett ställe..

Tankar flyg, flyg flyg flyg
Jag vill ha något bättre
Bättre än det här
Ibland önskar jag att det var du
Att ordet vi fanns
Men jag har förstått att det inte är så nu
Tagit steget in på en ny stig
Jag hoppas, hoppas hoppas hoppas
Att mina val blir rätt
Att vägen som leder mig framåt gör mig glad
Tillsammans mer er ska jag klara det här
'
En liten stund tog jag mig tiden att skriva ner en massa tankar. Jag vet inte vad det blev eller riktigt fattar hur det hela hänger ihop. Men att sitta själv kan ibland vara skönt har jag kommit på. Man kan hitta sig själv och sina tankar, komma på vad man vill. Just nu vet jag inte mycket, men det är ändå skönt att tänka. Jag har tagit ett steg i rätt riktning nu i alla fall. Inget mer kan jag begära och jag känner mig stark. Vänner är det viktigaste just nu och er kan jag inte klara mig utan.

lördag 29 mars 2008

Dalarna är vårat!

Just nu känner man en stor glädje inom sig, Mora är besegrade! Vi har bevisat än en gång vilka som egentligen är Storebror. På tisdag gäller det igen, att visa att vi även på bortaplan kan stå emot er!

Vi åkte tidigt hemifrån idag eftersom att varken Nicke, Emil eller Sofia hade rätta biljetterna till matchen, borta stå stod det och så kan det ju inte vara. Vi fick stå och vänta i några minuter innan vi blev insläppta i arenan men väl inne så gick allt som planerat! Alla hamnade på norra stå där vi skulle vara och det var bara att vänta i två timmar på matchstart!

När det började närma sig matchdags så kände man hur stämningen höjdes mer och mer. Alldeles innan match rullade vågen i arenan och det föll glädjetårar nedför min kind! Helt underbart, för tillfället fanns det endast en mystisk glädje i kroppen! Den var inte en ren glädje eftersom att det väntade en riktig nagelbitare, Leksand - Mora, slaget som siljan.

Men efter tre perioder spelade så kändes allt ännu bättre, vi stod där som segrare! Hela arenan kokade och jag var i extas! Hoppade runt och skrek som en tok och glädjen bara bubblade! Tänk om varje dag var som en sådan match, då skulle livet verkligen vara underbart varje minut!

Än så länge är det många matcher kvar och kvalserien blir bara jämnare och jämnare. Vill verkligen inte att sista matchen hemma mot Malmö ska bli avgörande! Nej, nu skärper vi till oss Leksand och visar alla i hockeysverige att vi platsar i elitserien! VI SKA TILLBAKA!

onsdag 26 mars 2008

Romme Alpin!

Ja, idag var man till Romme Alpin tillsammans med Maria, det var najs! Riktigt najs! Solen sken och snön var sådär perfekt lagomt kall och inte några dumma människor i vägen i backen. Perfekt!

Sitter här lite seg och väntar på att det ska bli ledigt så jag får hoppa in i duschen någon gång. Först när jag kom hem så fanns det inte något varmvatten, men pappa gjorde eld rätt snabbt iaf. Men sen så tog det tre kvart innan vattnet var varmt, men då var det mat och nu är det upptaget. Så jag får fördriva tiden här ett litet tag till.

Fotboll idag! Sverige möter Brasilien och jag ska titta framför tvn och bara glo och slöa ikväll! Orkar inte så mycket annat efter en hel dag i backen. Men jag gjorde ingen stor vurpa iaf så jag har ont utav det! Bra jobbat Milo! Däremot så gjorde den lilla ungen Maria illa mig med sin jäkla stav när vi skulle gå på en lift. Men äsch, sånt man får ta när Brittan är med.

Mitt bloggskrivande har kommit igång igen, blir väl lite oftare nu när man har mer tid över! Haha, jag och Maria skulle gå och lägga oss i tid igår. Men det blev att vi först låg och pratade, eller ja, jag låg och pratade, Maria var en mm:are. Mitt nya ord för någon som är helt död och inte orkar öppna munnen för att svara. Men sen när vi väl tänkte sova så var det dags för de kära vännerna Hanna, Sofie, Jenny, Matilda och My att ringa och störa oss. Ville ha skjuts hem från en fest av Maria. Men det blev inget av med det, vi skulle till Romme ju! Så till slut somnade vi väl kring en två, halv tre.

Nu blev toaletten ledig så, duschen here I come!

tisdag 25 mars 2008

Körkort..

Då känns det som om det börjar närmar sig. På torsdag bokas halkbanan och repetitionslektion + provuppkörning är redan klart. Ska bli skönt om några månader när jag förhoppningsvis står där med eget körkort!

Blev en stressig början av dagen, då jag försov mig och hade tappat bort busskortet för ett tag. Fick vakna fort som satan och springa som en idiot till bussen. Men det löste sig till slut det med.

När jag kom fram till körskolan så satt Sofia där och istället för att sitta och inte göra något i en kvart så pratade jag lite med henne. En underbar vän man har funnit lite sent tycker jag, men bättre sent än aldrig som man brukar säga!

När jag kom hem så fixade jag lite och pluggade lite teori och planerade morgondagen. Ska snart fara till Maria för att sova där. Imorgon blir det Romme Alpin tillsammans med Brittan! Vi hoppas på bra väder och topphumör!

söndag 23 mars 2008

Lov lov lov..

Evighet sen jag skrev ett inlägg nu. Men det har inte ritkigt blivit av, har inte haft någon skrivar lust eller tid. Men nu tror jag att jag kommer ta mig igenom ett helt inlägg så det blir publicerat. har några utkast som bara ligger och skräpar.

Lovet skulle börja bra, det skulle vara det bästa lovet någonsin. Fem Leksandsmatcher skulle flyta förbi och man skulle känna glädjen av att snart få spela i Elitserien.. Men allt började fel, två förluster och humöret var i botten. Lite därför som jag inte har skrivit.. Har inte haft humöret att orka.

Idag däremot hände det som verkligen behövdes, Leksand vann! Dessutom med siffrorna 9-1 mot stackars Västerås som ligger på noll poäng. När något känns lite mer positivt så klarnar det som känns svårare också. Fast ett tag så kändes det inte som om matchen spelade någon roll på någotvis. Jag stod där som ett lik ändå och var helt borta.

Men tillsammans med att det till slut blev en storseger och att jag hade underbara vänner omkring mig så löste det sig. Jag fick upp humöret. När jag väl kom hem så måddes det lite bättre och Marcus och Larsson kom hit för att titta på någon film och det fick mig att känna mig ännu gladare.

Långt inlägg känns det som om det här skulle kunna bli. Vet inte ritkigt vad det har för sammanhang allt heller. Men jag måste få ur mig en massa tankar för att kunna starta på noll och börja skriva igen känns det som.

En sak till och det är att Leksand ska ska ska ska klara av att gå upp till Elitserien! Annars vet jag inte vad jag gör. Ni som känner mig vet att jag menar allvar, jag brinner för Leksand. Men på någotvis får man väl ta en sån smäll också. Men VI SKA TILLBAKA!

lördag 15 mars 2008

Snaaaart kval..

Det är inte många dagar kvar till allvaret börjar. Malmö-Leksand onsdagen den 19 mars, på min kära brors födelsedag. Hoppas det blir en fin present han får!

Känslan som finns där inne i kroppen hela tiden går inte att beskriva för någon som inte upplevt den själv. Det finns en spänning och nervositet som inte vill släppa, som inte kommer släppa förrän det är helt klart. Helt klart att Leksand spelar i Elitserien säsongen 08/09.

Varje match kommer vara en nagelbitare, jag kommer få panik mer än en gång. Det kommer hoppas och skrikas och hjärtat kommer slå som en tok. Tillsammans med masar och kullor över hela Sverige kommer jag i år förhoppningsvis få uppleva det sista återtåget!

"Nu ska Leksands IF HEM, och *ora dom ska NER"

tisdag 11 mars 2008

Trysil

Idag har varit en av de jobbigaste den här terminen, eller i alla fall de första lektionerna. Jag var helt död, verkligen död. Det var så tungt att gå upp i morse att jag starkt funderade på att sova ut och stanna hemma. På något vis trotsade jag dessa tankar och tog mig upp ändå. Dagen gick relativt bra ändå, även om jag såg ut som ett vandrande lik.

Anledningen till att jag är så trött är Trysilresan med skolan. Det hela började med att jag inte alls gick och la mig i tid i lördags och sedan gick upp klockan tio i fem på söndagen. Resan till trysil var lite seg, då vi hamnade mitt bland alla ettor. Men det var skönt ändå att sova lite så man fick energi.

Åkningen i backen var väl inte den roligaste den första dagen eftersom jag inte hade på åkt på två år. Men efter ett tag så gick det bättre. Vädret bjöd inte på det bästa förhållandena heller, man var trött efter två åk.

Kvällen var desto mysigare. Först så tog vi det lugnt och gick och besökte Ica en liten sväng. Vi gjorde i ordning lite i stugan och när vi försökte börja laga mat så blev det strömavbrott, haha. Efter ett tag så kom elen tillbaka men så fort vi tänkte börja laga mat igen så försvann den. Det visade sig att det var fel på vår kokplatta! Men vi fick en sprillans ny så det löste sig. Efter maten så blev det en snabbis in i bastun men jag och Mimmi tycker inte det är så roligt så vi struntade i det och tog oss en promenad istället. En riktigt trevlig pratstund fick vi.

Andra dagen blev först en riktig besvikelse, då jag var helt död och orkade inte ens svänga med brädan. Men efter att jag och Mimmi drack lite kaffe/varm choklad med grädde, så blev det bättre! Resten av resan var underbart rolig. Vi fick tillbaka humöret och åkningen gick hur bra som helst. Bussresan var även den rolig och det jag hann med att sova, sjunga och skratta som en idiot.

Sammanfattar jag resan så var den riktigt rolig även om det fanns sina toppar och dalar. Får se hur det blir nästa år, då är ju inte treorna kvar längre.

onsdag 5 mars 2008

Trött, tröttare, tröttast..

En trött och slut milo sitter just nu framför dumburken men förstår inte riktigt varför. Egentligen borde hon både sova och plugga. Men nej, inget av dem gör hon och det är förståligt. För hur mycket energi har hon inte lagt ner på de två sakerna och inte orkar längre. Fast nu börjar det nog mer handla om plugga. Nej, orkar inte mer nu. Det får gå som det går, hej vad hon har förändrats.

Trysil på söndag! Äntligen får man ut och åka i backarna igen, var så länge sen. Har inte åkt en enda gång den här vintern och kan inte minnas att jag hann med många, om ens någon gång förra vintern. Jag, Mimmi, Hanna och Poffe blir det som bor i samma stuga, underbart folk! Kommer nog bli en riktigt bra resa från Söndag till Måndag. Soltorgare och en backe, hoppas bara vädret är på våran sida.

Just nu har jag en riktigt panikkänsla inombords. Saker jag har lovat fixa som jag känner inte kommer hinnas med och plugg som inte orkat gjorts. Men äsch, jag överlever. Snart kommer ett nytt lov som man kan vila ut sig på!

söndag 2 mars 2008

sommar..

Vill ha sommar nu! Snacka om att de senaste veckorna har gjort så jag blir tokig, sommar nu! Jag vill i alla fall att det ska bli vår nu! Vår innebär att jag blir arton, åker till Tyskland, förhoppningsvis körkort och snart sommar!

Idag klarade jag av skärgårdsskepparexamen också! Så nu vill jag att det blir sommar så man kan få ut och pröva sina kunskaper på sjön! Det vore kul om jag kunde få låna båten någon gång helt själv. Soft med bara mig och massa kompisar.

Jaja, nu är det inte sommar än och massa prov kvar tills dess. Men äsch, jag får väl stå ut. Den som väntar på något gott bla bla bla..

Lov..

Jag märkte idag att jag inte har skrivit många, näst intill ett enda inlägg under lovet. Men det tyder ju på att jag har haft andra saker för mig än att sitta framför den här burken. Vilket faktiskt är sant, jag har har både gjort ganska många, även fast de inte var så speciella saker och tagit det lugnt.

Nu sitter jag här sista kvällen då man kan vara uppe lite längre, även fast jag inte kan det egentligen. Har prov imorgon som jag inte har pluggat till alls, hoppas jag klarar av det ändå. Skärdgårdsskepparexamen är vad jag ska klara av, men det kan ju inte var alltför svårt.

Hade en mysig kväll tillsammans med Sara, Maya och Amanda! Den innehöll verkligen allt möjligt, från skratt så man nästan inte kan andas till tårar som sprutar fram. Jadu, mycket hann vi gå igenom. En vurpa hann jag göra också, vilken klant jag är. Trodde jag skulle slå ihjäl mig men jag kände inte något specielly, skönt.

Jaja, nu ska jag krypa ner i sängen för att sova några timmar innan vasaloppstarten stundar. Hade inte Emil skickat ett sms och frågat om när det börjar så hade jag totalt glömt på att det var imorgon, dålig stil Milo. Men men, godnatt på er gott folk!

söndag 24 februari 2008

Uppdatering

P.S I Love You var en så fin film. Jag tror inte det var många ögon som var torra hela filmen igenom. Men det som var så bra var att direkt efter att man kände att tårarna var nära så började man skratta. Det var verkligen en rörande film.

Rekomenderar den som inte har sett den att se den. En film man blir både ledsen och glad av samtidigt. Något som får en att verkligen tänka till, i alla fall en person som mig. Haha nu låter jag djup men den berörde mig i alla fall.

Finns väldigt många tankar som snurrar runt i mitt huvud just nu men kan inte sätta ord på dem. Skulle nog kunna skriva flera sidor långt blogginlägg om jag orkade. Men jag får inte ner mina tankar och känner inte heller att de är värda att läsa så jag besparar er dem.

Nu ska jag sätta mig och titta på tv och bara ta det lugnt. Imorgonbitti bär det som sagt av till mormor.

P.S. I Love You


Blir bio snart med Sara och Maya. Härligt att man får umgås med dem lite mer nu, har inte varit så jätte mycket den senaste tiden. Men nu hoppas jag att det blir ändring på det!

Hoppas filmen blir bra, men den vekrade rätt bra på trailern i alla fall. Skönt att komma ut och titta på bio i det här värdet. Kan ju inte precis påstå att det är muntert. Inte när man har varit van med sol i två dagar nu. Jag förstår inte att solen kan vara så påverkande på hur man mår..

Imorgon blir det nog färd till mormor och ta det lite lugnt och kanske plugga lite om jag får lust. Träffa henne och Lennart och fika lite kanske. Slippa Borlänge för ett tag i alla fall. Nu ska jag göra iordning mig för att bli upphämtad av skjutsen till bion.

Melodifestival?

Hmm, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om årets upplaga av melodifestivalen. Det blir bara värre och värre enligt min mening. Hur sjutton gubbar kan en låt som "upp och hoppa" gå till final? Visst, man blev väl lite glad av låten och så men det kändes mer som lilla melodifestivalen än den riktiga?!

Jag syftar inte bara på den här deltävlingen i Linköping, förra lördagen var lika illa den. Jag förstår inte vad vi håller på med, det var ju ganska bra musik förut. Nu håller det på att spåra ut helt. Björn Gustavsson är nästan det enda positiva och vettiga som finns med.

Ska inte klaga allt för mycket nu, men jag fick bara lov att skriva av mig. Får hoppas att en någorlunda låt ska representera Sverige i Eurovision iat, så vi inte skämmer ut oss totalt!

lördag 23 februari 2008

Lördagskväll...

Just nu sitter jag och väntar på att Sara ska dyka upp. Sen vet jag inte riktigt vad som händer..Hoppas att det blir en mysig kväll. Larsson, Marcus och Isabelle tror jag också kommer.

Äntligen är det lov! Nu kan man bara ta det lugnt och slippa tänka på att man ska upp varje morgon. Jag måste plugga lite ändå med tanke på att jag inte kan något alls och har tre prov veckan när jag kommer tillbaka, men får göra det när jag vill. Ska försöka söka alla sommarjobb som jag har tänkt mig också.

Nej det här blev ett kort inlägg men jag ska nog gå in och titta om inte maten är klar så jag kan äta :)

torsdag 21 februari 2008

Torsdag..

Dagen då jag inser att jag har kommit in i helt fel vanor. Jag får ju som sagt inte träna något nu när jag har tagit bort leverfläckar, vilket borde tyda på att jag borde äta lite mindre. Men istället smockar jag i mig massa fika hela tiden, verkligen inte bra. Jag äter mindre mat och mer grönskaer faktiskt, men fikat då?! Kom igen nu Milo du måste skärpa dig! Godis äter du ju inte men fikat!

Jaja, det där var mer en maning till mig själv så jag kommer underfund med vad jag håller på med. Annars rullar det mesta på som vanligt. Plugg,plugg och plugg tillsammans med tv ser det ut för tillfället. Imorgon är det hockey igen, så skönt så! Lovet som stundar nästa vecka är välbehövligt men jag ser inte fram emot veckorna efter det.

Har börjat fundera på projektarbetet också. Har lite funderingar på vad jag skulle kunna göra ska försöka bestämma mig snart. Tror inte det blir något UF-företag. Har nog inte motivationen och orken till det. Men det löser sig nog på något vis!

Nu ska jag slå mig ner i soffan och titta på tv igen. Friidrott och kustbevakarna tätt följt utav Damage tror jag men det visar sig väl.

tisdag 19 februari 2008

På gång..

Några dagar sen sist nu. Jag har inte haft varken ork eller tid att setat vid datorn på några dagar nu. Rätt skönt ändå att slippa sitta framför den här burken.

I lördags och söndags var jag på skärdgårdskepparexamenkurs.Inveckaltå ord det där, men men. Hade tänkt att fixa så jag kan lite om sjömärkena och sånt när jag far runt med pappa, så han slipper hålla koll på allt. Ungefär samma tankar som mina bröder alltså. Kommer ihåg mycket sedan jag hjälpte pappa plugga, fast det var ju i allfall sex år sen.

Annars har jag inte gjort så mkt mer än att ta det lugnt, har varit helt slut i hela kroppen. Ville inte bli sjuk så jag vilade ordentliget. Har väl varit väldigt mycket plugg också, så jag vill lova att lovet är efterlängtat. Däremot ser jag inte fram emot de veckor som kommer efter. Tre prov första veckan och sen följer två stora prov de påföljande två veckorna. Men men, bara att bita ihop och så kommer snart ett sommarlov.

Varit på tre möten på två dagar nu. Två stycken på gymnasienämnden och ett på Idun. Ett var om bal för treorna nästa år och det andra ett rutin möte för gemensamma elevrådet i borlänge/säter och det sista för oss ungdomstränare i Islinby IK. Var där i hela två timmar, jäkla vad det fanns saker att prata om. Nu är jag i alla fall uppsatt på att få gå "Avspark". En grund utbilldning som ledare. Kanske jag kan få lite mer roliga idéer, slippa använda det jag själv har tränats i.

Nu ska jag lägga mig och slappa framför tvn igen tror jag. Ska ta det riktigt lugnt nu för imorgon kommer plugg igen. Efter det så fortsätter det väl ända in på lovet och sedan startar det direkt efter. Så jag ska vila varenda sekund jag kan.

fredag 15 februari 2008

Fredag!

Äntligen är den här skolveckan över! Har inte direkt varit den mest positiva , men äsch jag överlevde. Idag är det hockey och jag har jätte mycket överskottsenergi! Mycket folk och förhoppningsvis en ny vinst.

Just nu är jag så hungrig så jag inte vet vart jag ska ta vägen! Mamma och pappa ska kommer hem snart med pizza från American Takeaway! Hoppas de kommer snart annars kommer jag gå under.

Efter att jag ätit blir det att fara med mamma och Emil till Leksand! Måste vara i Leksand i tid idag, redan klockan fem. Ska hjälpa till att samla in tifo-pengar! Får väl se hur det går om det är någon som är snäll ocg ger lite pengar i min bössa.

torsdag 14 februari 2008

Hockey..

Just nu känns det rätt bra. Inge mer prov före lovet och jag klarade nog dagens ganska bra i allfall. Men jag vet inte riktigt om jag egentligen borde säga att det är lugnt. För jag har hur mycket som helst jag borde göra, men det gör jag inte. För nu orkar jag inte, nej, nästa vecka får jag ta tag i allt jag ligger efter i, inte den här veckan.

Imorgon är det hockey igen! Äntligen säger jag, hela två veckor sen. Den här gången ska jag vara där redan klockan fem och börja samla in Tifopengar. Men det kommer nog gå bra hoppas jag. Emil och mamma ska med upp också. Emil får vara den som hjälper mig samla in pengar! Jag orkar inte stå helt själv så länge.

Västerås är det laget som står som motstånadre och jag tror det blir tre sköna poäng. Visst är vi klara för kvalserien men jag tror att de gärna vill komma etta i serien. Det vore riktigt skönt att börja kvalet på hemmaplan med storpublik. För den här gången ska vi sjunga och spela oss till Elitserien!

måndag 11 februari 2008

Måndag..

Varför känns det såhär just nu? Jag har ingen energi till något. Så skönt att jag har börjat träna tjejerna igen. Annars skulle inte något få upp mitt humör. Nej, det känns som om allt bara rasar. Men det är verkligen inte vad jag behöver just nu. Jag måste ta tag i allt och försöka orka, bara en och en halv vecka kvar till lovet. Sen är det tre slitsamma veckor till nästa lov, men det funkar nog.

Fäller minst en tår varje dag nu, men fattar inte riktigt varför.. Det kan vara något sorgligt på tv som gör att de kommer fram. Men egentligen så är det nog något inom mig som vill komma ut för jag brukar inte gråta så lätt.. Hoppas det förändras snart så jag får tillbaka orken.

Imorgon ska jag försöka klara av skidåkningen på klassikern! 1,5 mil på skidor kommer jag aldrig klara med den konditionen som jag har, inte heller med tanke på att jag inte har kunnat åka något i år. Men men, det blir väl som det blir.

Idag har Leksand börjat spela igen och det blev en seger, så skönt. En sak som piggar upp en något iaf. Längtar till kvalet nu, hoppas man blir riktigt glad efter det iår! Om vi inte går upp nu, vet jag inte riktigt vad jag tar mig till.

söndag 10 februari 2008

Tiden går..

Tiden rinner iväg. Om några månader är jag arton år och myndig. Det betyder att jag har levt i hela arton år och vad jag har gjort? Vad har jag upplevt? Ganska mycket faktiskt. Men det var inte riktigt det jag hade i tankarna.

Tittade nyss på One Three Hill och mitt humör efteråt var inte så muntert. Fällde faktiskt några tårar av någon anledning. Det berodde på vad programmet handlade om, det var mest grejen att de gick ut high school och skulle skiljas. Tänkte direkt på vad som händer om ett år och några månader. Då tar det slut på gymnasietiden, då splittras alla som man gått med i tre år. Men det är inte bara det. Nu till våren försvinner treorna, det betyder att många nära och kära försvinner från vår skola, speciellt en väldigt nära vän, Mimmi Frykberg.

Det kommer bli tomt utan dig här i Borlänge Mimmi. Men vart det än bär av för dig så vet du att jag finns här hemma och ställer upp och tänker på dig. Du har varit en kär vän i fler år än vad man tror nu. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta vännen, även om vi är flera mil ifrån varandra!

Åter till mig själv och den dagen jag tar studenten. Just nu har jag världens panik över det. Man måste börja ta livet på allvar, börja tänka på vad man ska jobba med, börjat tjäna pengar på riktigt. Tänka på allt som tillhör vardagen, det man idag tar förgivet. Jag orkar inte ens tänka på allt det där nu då blir jag nedstämd direkt. Jag har inte ett enda mål som jag känner att jag vill göra. Inte något jobb, inte någon resa eller något annat som står på en lista av saker jag ska fixa. Nej sånt här gör mig bara deprimerad.

Livet går vidare och många spår finns det, hoppas jag hoppar på rätt tåg.

Helgen över..

En riktigt trevlig helg tycker jag. I fredags mys med tjejerna och igår mys med klassen. Har varit riktigt skönt att var hemma själv också. Inte någon som skriker när man vill titta på tv eller säger att man ska göra si eller så.

Nu är det ungefär en halvtimme kvar tills mor och far anländer hem igen. Skönt ändå att de kommer hem så man slipper göra allt. Men det var ändå skönt att vara själv ett tag, men en helg räcker. Fast om det var någon mer här hemma som hjälpte till med att bära in ved, göra mat, städa, göra eld etc. så skulle det vara bättre. Men nu har man gjort allt själv, så då blir det lite jobbigt i längden.

Gårdagen var riktigt härlig, vaknade lagomt i tid och tog det lite lugnt. Plockade iordning överallt och fixade lite till kvällen. Bärde in ved och eldade så jag fick varmvatten. Mikkola och Frida anlände och vi gjorde tårtorna klara. Efter ett tag kom även resten av de sammanlagt 15 personerna som var här igår. Det blev precis på gränsen till för många, men vi fick plats. Goda tårtor och resten av allt fika var också gått. Vi hade verkligen så det räckte och blev över. Drickorna var väl lite väl många, haha 1,5 liter per person.

Nu ska jag vila och sen vänta till de andra kommer hem, äta och sen plugga.

lördag 9 februari 2008

Lördag...

Skönt att vara hemma själv faktiskt. Det finns iof bröder som kommer och går som de vill men ändå. I natt och hela denna dag hittills har jag varit själv. När man väl får bort den där rädslan som finns med tanke på att jag är mörkrädd och vårat hus är gammalt och knakar så var det mys. Satt lite vid datorn och la mig sen för att titta på tv, men somnade. Väcktes dock vid två tiden av min bror som ringde, fattar inte riktigt varför. Var helt död så jag lät väl helt borta. Får fråga sen varför han fick för sig att ringa mig.

Idag tog jag mig upp ur sängen vid tio tiden. Skönt att sova ut en dag! Satt mig med frukosten framför tvn och tog det allmänt lugnt och njöt av att vara ensam och få göra precis vad jag vill. När jag kände att tiden började springa iväg så började jag plocka ihop lite i hela huset. Bärde ner en fotölj och tog fram en madrass. Nu hopppas jag att det mesta är klart inför kvällen. Då kommer några människor ur klassen plus några till hit för att fika, titta på melodifestivalen och ha allmänt trevligt med film och sådant.

Nu sitter jag här igen och tar det väldigt lugnt och samlar energi för att hoppa in i duschen och sedan göra iordning mig. Vid fyra kommer Frida och Mikkola hit för att börja göra lite tårta. Det kommer nog bli en riktigt trevlig kväll hoppas jag.

Nej nu ska jag gå ifrån datorn ett tag, ta det riktigt lugnt innan allt sätter igång!

fredag 8 februari 2008

Dagen har varit härlig faktiskt. Slapp skolan idag, vet var riktigt skönt. Åkte till Ludvika med några tjejer + Mattias och Husse för att spela fotboll. Rolig match, vi spelade ut dem totalt. Tråkigt nog så var det inte riktigt vi som gjorde målen och de slutade med att vi förlorade med ett mål. Men kul hade vi i alla fall och ett besök på Mc Donalds avslutade Ludvikabesöket.

När jag kom tillbaka till Borlänge så blev det ett snabbbesök på kupolen sen hem och fixa lite tårta. Bella, Maya och Mimmi skulle komma hit senare på kvällen för att fira Belle lite som fyller 18 snart. Tårtan blev riktigt lyckad, både snygg och god!

Vi hade riktigt mysigt underkvällen, sjöng singstar och käkade tårta. Det blev både en massa förlorande och vinnande så jag är nöjd. Underbart att umgås med er människor! Tråkigt nog så lämnade ni mig tidigt.

Nu sitter jag här och planerar morgondagen, det ska bli roligt värre! 16 personer tror jag att vi blir. Tårta, godis, kakor och dricka + en massa filmtittande. Så länge sen vi hade något tillsammans vi i klassen nu. Nej ska ta det lugnt nu innan jag ska sova för att komma upp i tid imorgon.

torsdag 7 februari 2008

Islingby IK

Japp, då blir det ett år till med tjejerna då. Kul att få ha något vettigt för sig, att det medför att både få hålla på med fotboll och trevliga tjejer är absolut inte något fel med. Även i år blir vi tre tränare, Peter, Cecilias bror och jag. Det ska bli kul med nya tränare bredvid mig nu så man får lite nya tankar. Kan nog bli riktigt bra. Peter verkar ha roliga idéer på saker man kan göra tillsammans också. Åka på någon cup snart och någon kick off grej, kul.

Har faktiskt saknat alla tjejer under vinter, de gör mig glad. De har sådan energi som bara sprider sig och man kommer att tänka på sig själv i den där åldern. Allihop verkar tycka det är kul när jag är med också, då blir det ännu mer inspirerande. Synd att alla 950r har försvunnnit till Ornäs BK nu. Men där har jag också spelat och det funkar väl. Men inget slår Inslingby IK och alla dagar där. Underbar tid även om det var vissa nergångar där med.

onsdag 6 februari 2008

Ungdomar idag?

Vad håller ungdomar på med nu för tiden egentligen? Såg två tjejer idag när jag skulle åka hem som stod på stan och delade på en öl och verkade tro att de var jätte tuffa. Var väl i min ålder enligt vad jag förstod. Visst fulla i veckodagar kan väl folk vara, men klockan sex på en onsdag? Mitt bland alla ute på staden? Nja, det vet jag inte riktigt om verkar helt fullt vettigt.

När bussen väl kom, som jag stod och väntade, visade det sig att de skulle på samma. De satte sig vid stätet snettframför mig och jag satt och störde mig på dem hela vägen hem. De skrattade som fjortisar och drack den där ölen och man kunde tro att de var runt fjorton. Men vid en busshållsplats klev två killar på och satte sig bakom dem. Jag tänkte nu kommer de här killarna ta tillfället att börja snacka med två fulla tjejer och visst gjorde de det. Det räckte inte med att ta kontakt heller, de började fotografera dem med mobilen, woho. Fotografier på okända (inte ens snygga) tjejer varför vill man ha det på en mobil? Efter ett tag knäppte de även kort på mig och då blev jag lite smått irriterad. Jag var ju inte ens med i deras samtal, men jag hade inte större lust att klaga heller så jag satt bara där tyst och skrattade för mig själv. Så patetiskt, vad fan ska de med ett kort på mig till? Haha, ja du killar, ni kan ju börja med att ta kontakt med tjejer istället för att samla på er massa onödiga bilder.

tisdag 5 februari 2008

Mörkret faller


Med gråten i halsen blickar jag tillbaka
Springer framåt men stegen är tunga
Försöker ta mig igenom men tunneln är lång
Allt mörknar och tiden går snabbt
Vart tog de dagarna vägen
Där allting kändes så otroligt bra
Det försvann med tiden och nu är jag här
Ensam på en oändlig väg

Skön tisdag..

Det var en riktigt skön dag idag faktiskt. Även om jag inte har gjort den fysik jag borde göra, som mamma sa, det löser sig. Hade bara tre och en halv lektion i skolan. Naturkunskapen räknas knappt som en halv lektion, var bara där och gjorde en sak med Sanna så laborationen blev fulländad.

Slutade skolan runt ett och hann med ett-bussen hem, skönt att slippa vänta en timme på nästa. På vägen till bussen så fick jag ett sms av min kära vän Maya som ville ut och gå med mig. Det lät riktigt skönt att få gå ut en sväng och lätta på alla tankar lite. Åkte hem och bytte om och begav mig sedan mot Hagbacksgatan. Det blev väl ungefär en timmes promenad, skönt.

Det är så härligt att ut och gå med dig vännen, för annars hinner vi inte ses så mycket. Jag vet att du kommer klara den här svackan också, om du kämpar. Det gick bra sist och du har lika många, om inte fler vänner som står bakom dig den här gången. Jag förstår hur du känner dig och det är inte lätt, men det brukar kännas bättre efter ett tag. Kommer ihåg förra gången som om det var igår, men jag är här för dig lika mycket den här gången. Du kan ringa mig när du vill, det vet du. Älskar dig <3

måndag 4 februari 2008

Trötter..

Idag var det en ganska skön dag ändå. Även om jag låg hundra (kändes så, fast var bara två) sidor efter i matten och hade inte pluggat speciellt mycket på idrottsprovet eller naturkunskapsläxan. Men det löste sig ändå, provet chansades det lite på men tror det gick rätt bra, naturkunskapen var det inte många som hade läst på så hon gick igenom det istället. Efter skolan jobbade jag mig ikapp i matten och läste lite naturkunksap så nu känns det riktigt bra.

Det där senaste stycket var det inte ens värt att läsa. Däremot var det skönt för mig att konstatera att jag har gjort lite grann och börja komma ikapp igen. Tror det behövdes lite för nu känns allt lite lättare. Det som tynger mest är att jag valde en dålig tid att ta bort leverfläckar på. Kan inte träna och det betyder att jag kanske inte kan vara med på fotbollsmatchen i skolan på fredag. Får väl se hur det blir med det, men vill ju inte ha något onödigt ärr efter såret heller. Inte kan jag träna inför klassikern heller då jag inte får utsätta min kropp för något som "drar" ut såret. Men hoppas det går bra ändå. Fick ju reda på att jag ligger väldigt bra till i idrotten så ja får ju inte börja tappa på den nu.

Nu ringde någon ifrån superstars och bad oss hjälpa till att samla in pengar till Tifot tror jag, fast jag är inte säker. Men det låter så på samtalet. Jag tror de egentligen inte skulle ha paratat med mamma utan med mig, eftersom de var mig de ringde till förut. Men äsch, skönt att slippa ta all information, det brukar bli att jag förvränger något.

söndag 3 februari 2008

Söndagkvällar...

Panik i tanken ångest i luften. Så mycket man borde som man aldrig gör. Tid som bara rinner iväg. Ja, alla har vi någon gång fått panik över att tiden går för fort.

Den dagen som jag tror jag upptäcker detta mest på är söndagskvällar. Fem dagar skola väntar och man upptäcker hur mycket man borde gjort, hur mycket det är kvar att göra. Man kommer underfund med saker man glömde göra under helgen och saker man kunde ha hunnit med. Mest av allt kommer nog de mest deppade tankarna på söndagkvällar. Man sitter själv med inget mer än dator och tv som vän.

De två senaste söndagarna har varit likdana, mycket plugg och nästan inget gjort. Önskar det jämt var hockey på söndagar. Det gör dagen så mycket bättre. En Leksandsmatch i Ejendals får oftast en på bättre humör.

Plugg..

Dator och tv har tagit upp alldeles för mycket tid idag. Borde ha gjort så mycket saker som jag, rent ut sagt, har skitit i. Orkar inte sitta och plugga, kan inte koncentrera mig. För mycket tankar som snurrar. Det jobbiga är att jag kan inte peka ut en enda tanke så den försvinner.

Ser faktiskt inte speciellt ljust ut när det gäller mitt idrottsprov imorgon. Kan nog inte vara så svårt att få in det i skallen, om jag bara kunde läsa igenom det två gånger eller något. Får väl se hur det går. Jobbigt nog så är det inte bara det jag inte har gjort, skulle ha läst ett x antal sidor i Naturkunskapen, gjort klart drygt 20 tal i matten som jag ligger efter i och försökt gjort klart fysiken.

Något positivt med dagen är att jag har tagit det ritkigt lugnt för en gångs skull. Så förhoppningsvis har jag engergi i morgon och kommer ikapp i det mesta. Men nu förtiden så spricker min planering för det mesta. Inte kan jag träna så jag får lite positiv energi heller. Nej, nu börjar det se mörkt ut igen. Men äsch, på något sätt klarar jag väl av det den här gången också.

Inte världens roligaste inlägg, men på något sätt fick tankarna lov att komma ut. Ska försöka göra något vettigt nu, verkligen försöka. Ingen dator och ingen tv.

Snöö..

Nu sitter jag och har fastnat här vid datorn igen. Borde ta fram papperna om kondition som vi har prov på imorgon. Men jag orkar inte riktigt börja med det än. Känns inte som om jag orkar koncentrera mig riktigt, roligare att fippla lite med min nya blogg. Tänkte jag skulle passa på att skriva några rader också.

Ute vräker snön ner och ha såg gjort sedan jag vaknade imorse. Mysigt är det att sitta här och titta ut. Hoppas att det fortsätter vara minusgrader ute nu så det ligger kvar ett tag. För det värsta som finns är slask. Man blir blöt så fort man tar ett kliv ute och allt blir så mycket dystrare. Depimerande tankar brukar alltid ha en förmåga att leta fram.

Nu går det rykten om att min bror har lyckats köra fast på gården. Borde nog gå ut och hjälpa till lite, tänk vad snö kan ställa till det.

Söndag..

Ibland är söndagar väldigt härliga. Man går upp ganska tidigt, tar frukost och sätter sig i soffan framför TVn. Skönt att starta dagen slappt för att sedan göra något vettigt. För det mesta brukar plugg stå på schemat, om det inte är hockey då. Men idag är det inte någon hockey, så efter att jag har setat här ett tag ska jag hoppa ner i böckerna för att försöka ta mig ikapp.

Ute vräker det ner snö, även idag. Härligt hade det varit om det hade legat en veckas lov framför oss och minusgrader hela veckan. Då hade jag både besökt Romme Alpin för att få åka lite snowboard, spelat hockey och förstökt åka lite längdskidor. Men nu är det en vecka med plugg som gäller. Trist nog så är det så och inget man kan göra något åt. Men det är inte så långt kvar till sportlovet nu och förhoppningsvis har vi snö då.

Ett andra inlägg har hunnit komma till denna blogg nu och jag känner att det här kommer nog att fungera. Avslutade mitt bloggande i den förra igår och skrev ett litet avskedsinlägg. Så nu är det denna blogg på heltid. Mitt skrivhumör verkar ha kommit tillbaka lite också, härligt.

lördag 2 februari 2008

Ny blogg..

Jahapp, då har man lyckats hitta ännu en bloggsida då. Även denna gång så var det Robins idé att jag skulle skaffa en ny. Just nu har jag väl inte riktigt bestämt hur jag ska göra, men det talar väl för att detta blir min nya bloggsida. Har inte hunnit lära mig hur den fungerar riktigt än, men det kommer väl med tiden.

För tillfället är jag väldigt trött och hade inte tänkt att skriva så mycket ikväll egentligen. Var meningen att jag skulle försöka nå drömarnas värld rätt tidigt. Men som alla vet så blir det inte alltid som planerat. Nu sitter jag här och skriver ändå och klockan börjar närma sig tolv.

Får väl se hur ofta jag kommer hinna skriva inlägg framöver. På slutet nu så har jag inte setat lika mycket vid datorn och heller inte haft min skrivlust på topp. Men förhoppningsvis så kommer den snart tillbaka och det kommer nog något intressant inlägg i alla fall. Den som vill den läser, den som inte vill, den struntar i det.