Lov lov lov..

Evighet sen jag skrev ett inlägg nu. Men det har inte ritkigt blivit av, har inte haft någon skrivar lust eller tid. Men nu tror jag att jag kommer ta mig igenom ett helt inlägg så det blir publicerat. har några utkast som bara ligger och skräpar.

Lovet skulle börja bra, det skulle vara det bästa lovet någonsin. Fem Leksandsmatcher skulle flyta förbi och man skulle känna glädjen av att snart få spela i Elitserien.. Men allt började fel, två förluster och humöret var i botten. Lite därför som jag inte har skrivit.. Har inte haft humöret att orka.

Idag däremot hände det som verkligen behövdes, Leksand vann! Dessutom med siffrorna 9-1 mot stackars Västerås som ligger på noll poäng. När något känns lite mer positivt så klarnar det som känns svårare också. Fast ett tag så kändes det inte som om matchen spelade någon roll på någotvis. Jag stod där som ett lik ändå och var helt borta.

Men tillsammans med att det till slut blev en storseger och att jag hade underbara vänner omkring mig så löste det sig. Jag fick upp humöret. När jag väl kom hem så måddes det lite bättre och Marcus och Larsson kom hit för att titta på någon film och det fick mig att känna mig ännu gladare.

Långt inlägg känns det som om det här skulle kunna bli. Vet inte ritkigt vad det har för sammanhang allt heller. Men jag måste få ur mig en massa tankar för att kunna starta på noll och börja skriva igen känns det som.

En sak till och det är att Leksand ska ska ska ska klara av att gå upp till Elitserien! Annars vet jag inte vad jag gör. Ni som känner mig vet att jag menar allvar, jag brinner för Leksand. Men på någotvis får man väl ta en sån smäll också. Men VI SKA TILLBAKA!