Önskar att saker kunde vara lite bättre bara, en aning. Skulle vara en guldkänsla om jag slapp all stress. Men det löser sig väl tidsnog. Göteborgsresan gjorde susen. Man fick en ny glöd i livet. Oj, det där lät hjupt.
En sak som saknas är den där härlig känslan av att vara kär. Veta att det finns en person som tycker om en vad som än händer. Men det känns som om det kommer ta ett tag innan den personen dyker upp. I lilla Borlänge finns det väl inte någon sådan person som man kan hitta? Jag har i alla fall inte lyckats än, på mina arton år. För utanför Borlänge finns det massvis med snyggingar.
Jag känner mig fortfarande sviken av er. Jag förstår inte varför. Men ni lossas som om inget har hänt. Som att ni inte är något längre. Trodde nästan att det inte hade blivit något ändå. Men det fick jag bevis på idag att det blivit. Ska träffa er båda imorgon kanske. Får väl se vad som händer då. Hoppas att det är någon som kan visa lite medkänsla, men jag förväntar mig inget längre. Får väl helt enkelt glömma det, eller borde jag verkligen det? Jag är förvirrad, var det kanske inte någon stor grej ändå?
Nu väntar mat på bordet och folk i köket på mig, något som gör mig lite glad i alla fall, umgås med nära och kära.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar