Opp och ner, ner och opp..

Jag vet inte riktigt vad det här inlägget ska handla om, kände mest för att skriva av mig lite. Så har inte stora förhoppningar om ett sammanhängande läsande.

Kan ju börja med att säga att allt blir inte alltid som man tror, vill eller hoppas. Något som känns underbart och härligt en sekund kan kännas helt förvirrande och osäkert nästa. Det gäller ganska många saker, en klänning man impulsköper i en affär, en fin bild som senare inte alls verkar vara så fin, eller kärleken, det jag egentligen vill komma till.

Kärleken, den kan verkligen förvirra. En känsla kan kännas helt underbar, men när man väl börjar tänka så kanske det inte är någon känsla ändå. Bara känslan av att kunna ha den där känslan. Invecklade ord men jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det bättre. Vet inte vad jag vill förklara egentligen. Men att ibland blir inte allt som man tänkt. Men som mamma brukar säga, allt har en mening. På sistonde har jag börjat förstå innebörden i de orden, för om det är stora eller små saker som hänt, negativa som positiva så har de först något bra med sig.

Får väl hoppas att min senaste vecka driver ut i något positivt, en nyfunnen äkta vänskap, en kärlek eller en vänskap som håller en stund. Vad vet jag, en sak vet jag och det är att den här veckan fick mig att må bra för stunden och det är jag glad över. Mörkret höll på att sluka upp min vardag men den blev ljusare igen. Nu kan jag starta på en ljusare höjd och försöka nå till något ännu bättre.

Men utan vetskapen om att mina vänner finns omkring mig skulle kanske jag inte känna mig så glad som jag gör. Ni lyser verkligen upp när det behövs, utan att ni tänker på det. Att alltid veta att ni finns där gör mig glad inombords. Jag älskar er och ni betyder allt för mig. Behöver inte säga några namn, de som jag menar känner att de kan ta åt sig.

Med ett inlägg som handlar mest om kärlek avslutar jag med just det ordet, kärlek åt er och åt framtiden.