Besvikelse

Jag önskar att det inte hände, att man kunde spola tillbaka tiden och ta en annan stig. Men i vissa stigförgreningar så blir det man väljer oftast en omväg. För mig blev det en omväg till en framtida lycka. Det var en väldigt kort lycka som gjorde att vägen tillbaka till att försöka vara glad blev allt längre.

Det räckte inte med att saker och ting blev totalt fel utan i samma veva blev jag sviken av två personer, bland annat en nära vän. Det känns verkligen. Jag vet inte om man kan säga sviken egentligen, besvikelske kanske är det ordet jag söker. För jag blev besviken, inte över vad som hände utan över vad som inte var sagt.

När någon har sagt något så kan det såra som tusan, men jag tror att det som är osagt kan såra minst lika mycket. Tänk om allting blev sagt på en gång, pratade ut i tid. Då hade inte allt kanske kännts så piss nu.

Det sista jag vill är att han, ja ni hade väl redan förstått att det handlade om en kille, ska tro att jag går och sörjer honom. Det gör jag inte, han är inte värd att sörja. Inte när man tänker tillbaka och ser vad som har gjorts. Egentligen är han säkert en helt underbar kille, men i mina ögon, det jag har sett, gör han inte till en sådan.

Önskar någon kan hitta mig i min röra just nu och visa att jag är värd någon bättre, för det tror jag verkligen. Just nu känner jag mig faktiskt sådär lurad, men inte med "" tecken runt om som du sätter dit. Riktigt lurad känner jag mig, på flera sätt. Vet inte riktigt varför, men det är nog det där osagda som gör det. Att ni nu håller på att kanske få till något som kunde ha varit vi, utan att det känns att vi är avslutat. Jag har inte de känslorna alls, men det känns fortfarande inte som om det, förrän ikväll, var riktigt avslutat. Om vi bara hade haft det här samtalet tidigare så hade allt varit helt annorlunda.

I vissa fall önskar jag att någon av mina vänner omvandlades till kille, för vissa förstår mig verkligen och är helt underbara. Men självklart vill jag inget annat än att ha kvar dem som vänner. För vänner är det bästa man kan ha, utan dem blir livet riktigt tufft.

Nu ska jag lägga mig och sova, upp tidigt imorgon, ännu en dag på jobbet.

Tjingeling!

Idag har varit en av de segaste på länge. Har nästan legat i soffan hela dagen. Inte haft lust att hitta på något då mina planer på att åka båt sprack. Känner mig lite nere på något sätt. Vet inte riktigt varför om jag ska vara ärlig.

En stor seghet i mig just nu, ingen glädje, ingen sorg, ingenting. Men så är det väl vissa dagar. Önskar faktiskt, även om jag sa något annat här om dagen. Att jag hade någon som fanns där sånna här dagar, när man inte har någon glädje till något. En person man kunde ringa å bara ligga och mysa med framför en film, ta en promenad med eller bara vara med. Men en sån person kommer inte komma till mitt liv på ett tag känner jag, vart ska vi träffas?

Börjar jobba på måndag också. Rätt skönt faktiskt, börjar hända något då. Blir lite mer rutin och man känner att man gör något vettigt. Får väl hoppas att det piffar upp lite.

Ska ner och äta med familjen nu. Ha det bra!

Tingeling!

Phil Collins - Another Day in Paradise

Sitter och tittar på American Idol just nu och fick precis höra en riktigt duktig kille sjunga den underbara låten Another Day in Paradise. Det är nog en av de underbaraste låtarna som finns i hela världen. Hörde den första gången när jag gick i åttan och var på min enda ungdomsgudstjänst. Jag och tre tjejer, tillsammans med en av ledarna sjöng den inför hela församlingnen, det var mys. Sen dess har jag alltid tyckt om låten. Den säger så mycket men ändå så lite. Love it!

"...She calls out to the man on the street
He can see she's been crying
She's got blisters on the soles of her feet
She can't walk but she's trying
OhThink twice'
Cause it's another day for you and me in paradise
OhThink twice
It's just another day for you
You and me in paradise

Just think about it..."

Låten får en att tänka lite på att man egentligen är i paradiset om man jämför med vissa andra. Det finns personer som har det tusen gånger sämre, miljoner faktiskt. Jag har ett hus att sova i, en familj som bryr sig om mig och underbara vänner att umgås med. Varje dag vet jag att jag kommer få mat i magen och att jag kan sätta mig vid en tv eller dator om jag vill. Men det är väl sånt där som vi i iländer inte alls tänker på, det är ju så vanligt. Men även här bland oss så finns det folk som inte har någonstans att bo. Vi kallar dem alkisar eller lodisar, visst, vissa kanske är det. Men det finns antagligen dem som det har gått riktigt snett för som egentligen borde ha det precis som oss.

Jag kom bort från mina inre tankar idag, gick till något lite större. Men jag känner mig ganska nöjd med mig själv idag. Jag mår faktiskt bra. Saknar inte mycket just nu. Imorgon ska jag till Stockholm med två underbara vänner, Sebastian Simm och Sara Tolö. Ni vet att jag alltid finns där för er och försöker få er att må så bra ni bara kan. Att jag har vänner som finns där, är det viktigaste för mig just nu, utan er skulle jag gå under. Jag smörar inte ihop något nu, jag vet hur det är att vara helt ensam. Det är ett rent helvete! Men det är jag inte och jag är stolt över det. Så tack för att ni finns vid min sida allesammans, även om det inte märks så gör det stor skillnad!

Hände en annan sak idag också. Fick reda på att en av mina vänners bror är borta, helt spårlöst försvunnen. Men du vet att jag, som jag nämnde tidigare, finns där för dig. Du kan höra av dig om du ligger sömnlös och bara vill försöka tänka på nåogt annat. Förhoppningsvis så löser det här sig på ett positivt sätt, det hoppas jag verkligen! Du ska veta att jag tänker på dig och han och din familj!

Puss och kram, ska sova så jag inte blir allt för trötter imorgon!