söndag 29 juni 2008

Miss you..

Du sa att du har saknat mig och det kändes skönt. För jag har saknat dig med! Du vet inte hur bra du fick mig att känna mig igår. Det var verkligen vid rätt tillfälle du visade dig vara en underbar vän! Jag var nere över en sak och där var du och gjorde Håkankonserten underbar! För utan dig hade jag stått där ensam och bara varit deprimerad. Men du fanns vid min sida och vi njöt tillsammans!

Tänk om det hade varit för drygt ett halvår sen, då kanske det kunde ha slutat på ett annorlunda sätt. Men jag vet ändå inte om jag hade velat det. För vänskap håller längre!

Men det fick mig att inse en annan sak. Småsaker och närhet kan göra mig otroligt mycket bättre till mods. Du stod och höll om mig, tog till och med min hand! Vi hoppade och skrek, kramades och skrattade. En underbar timme var vad de var!

Vänskap - en viktigt sak i livet!

Vad hände?

Något försvann, så var det. Men vad hände sen, tycker ni om varandra nu, eller var det bara för en kväll? Trodde inte du skulle göra så mot mig, jag vet inte riktigt vad du tänker med. Även om det fanns alkohol med i bilden, jag hade ju inte riktigt blivit glad igen?! Du frågade till och med vad jag kände, dagen innan! Vart tog ditt medlidande vägen?

Många frågor men du gjorde det ändå. Jag skulle väldigt gärna vilja ha en förklaring om varför. Det spelar egentligen ingen roll att det var just med den personen. Det är mer att du gjorde det och att du inte pratade med mig om det. Du kunde ha ställt en enkel fråga - Är det okej med dig?

Jag ska inte gnälla, jag hade inte känslor kvar. Men du kan ju tänka lite nästa gång, hur skulle det kännas för dig? Jag antar att om du läser det här inlägget så kommer du förstå att det är dig jag skriver om. Du kan ju höra av dig om du skulle vilja förklara. . .

söndag 22 juni 2008

Tomhet!

Ja, det här kommer nog i framtiden bli en mer "skriva ner tankar" blogg. Då jag kommer använda mig av miiilo.blogg.se mest tror jag. Men får väl se vad som händer. Jag brukar kunna säga mycket men så händer lite så vi får väl se.

Just nu är det tomt, tomt tomt tomt! Känner verkligen att det borde vara något som håller borta en öken. Men det är det inte, öken öken öken. Jag upprepar ord idag. Men jag försöker få bort dem. Vill inte ha tomt, vill inte ha öken. Jag tycker inte om det. Nog för att det sällan slutar positivit när det gäller Milo, men jag tycker ändå om att hoppas på det bästa. Försöka tro att det kommer gå bra, hoppas på det minsta lilla. Hoppas att peaceandlove för med sig något gott. Hoppas även att jag och Frida, kanske Maria kommer iväg till Götet och får ha det kul! Vill verkligen att det ska hända saker. Känns som om tiden springer ifrån mig och jag inte får något gjort.

Nej, ska lägga mig och titta på en film och springa ifrån verkligheten en sväng. Kanske träna lite så det känns bättre. För det gör det verkligen, ut med ilskan och sorgen!

Föresten, skulle vilja veta, är det någon som läser det jag skriver? Ni kan ju lämna en kommentar, inte för att jag bara vill ha kommentarer, utan se vilka/är det några som läser? :)

GodnaTT!

söndag 15 juni 2008

Opp och ner, ner och opp..

Jag vet inte riktigt vad det här inlägget ska handla om, kände mest för att skriva av mig lite. Så har inte stora förhoppningar om ett sammanhängande läsande.

Kan ju börja med att säga att allt blir inte alltid som man tror, vill eller hoppas. Något som känns underbart och härligt en sekund kan kännas helt förvirrande och osäkert nästa. Det gäller ganska många saker, en klänning man impulsköper i en affär, en fin bild som senare inte alls verkar vara så fin, eller kärleken, det jag egentligen vill komma till.

Kärleken, den kan verkligen förvirra. En känsla kan kännas helt underbar, men när man väl börjar tänka så kanske det inte är någon känsla ändå. Bara känslan av att kunna ha den där känslan. Invecklade ord men jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det bättre. Vet inte vad jag vill förklara egentligen. Men att ibland blir inte allt som man tänkt. Men som mamma brukar säga, allt har en mening. På sistonde har jag börjat förstå innebörden i de orden, för om det är stora eller små saker som hänt, negativa som positiva så har de först något bra med sig.

Får väl hoppas att min senaste vecka driver ut i något positivt, en nyfunnen äkta vänskap, en kärlek eller en vänskap som håller en stund. Vad vet jag, en sak vet jag och det är att den här veckan fick mig att må bra för stunden och det är jag glad över. Mörkret höll på att sluka upp min vardag men den blev ljusare igen. Nu kan jag starta på en ljusare höjd och försöka nå till något ännu bättre.

Men utan vetskapen om att mina vänner finns omkring mig skulle kanske jag inte känna mig så glad som jag gör. Ni lyser verkligen upp när det behövs, utan att ni tänker på det. Att alltid veta att ni finns där gör mig glad inombords. Jag älskar er och ni betyder allt för mig. Behöver inte säga några namn, de som jag menar känner att de kan ta åt sig.

Med ett inlägg som handlar mest om kärlek avslutar jag med just det ordet, kärlek åt er och åt framtiden.

fredag 6 juni 2008

The way you make me feel..

I felt Your mercy bringing truth to my soul
Now I know letting go
Led me here somehow
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
The sun is shining and the grass is green
The birds are singing in harmony
I wake up knowing that You're here with me

You're Just A Product Of Loveliness
I Like This Feelin' You're Givin' Me
The Way You Make Me Feel
You Knock Me Off Of My Feet
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

söndag 1 juni 2008

Sökandets slut..

Igår var det en riktigt härlig kväll med nyfunna vänner. Seaside i falun kunde inte bli mycket bättre än vad det blev. Genomskinlig bluff inför vakter, skratt, illamående av lekparks karusell, ja mycket innehöll den.

Om man sammanfattar den senaste tiden så blir det mycket plugg och lite annat. Men ändå härliga dagar med underbart fint väder och tid med fantastiska vänner. Jag längtar till lovet är här så alla dagar kan vara som helgerna har varit den senaste tiden. Skolan har verkligen tagit kol på mig.

Önskar jag var du och att du inte fanns. Nej, lite väl elakt kanske men varför inte? Jag har alltid, näst intill i alla fall en du ivägen. Mitt i vägen för mina planer, något som hindrar mig och förvirrar dig. Invecklad text känner jag, men det viktigaste är att jag får ur mig det för det är något som tynger. Alltid någon du i vägen, varför? Jag vill inte vara du, bara att du inte är i vägen för ordet vi.

Ja, tänk om det kunde gå min väg för en gångs skull. Men det verkar skita sig rejält. Som jag sa till Sara igår, om jag eller hon bytte kön var det perfekt, då skulle vi vara de perfekta paret. Inga sorger mer i vår värld. För är det någon som jag alltid har kul med så är det Sara, min underbara vän som funnits med så länge nu. Ibland sviker jag nog dig och det allt för ofta, men du vet att jag älskar dig och att du alltid finns i mitt hjärta. Jag vet att många säger så, men jag menar det verkligen du och jag i en evighet framöver!

Kan inte någon hjälpa mig överleva, kan inte någon hitta mig nu? Jag orkar inte leta den här gången. Mitt sökande har hittat sitt slut, runnit ut i sanden. Inte fått tillräckligt med energi för att fortsätta när det ändå inte resulterar i något vettigt.