Soliga dagar...

Det blir lite längre tid mellan mina inlägg nu för tiden. Men skolan och hockey tar upp den största delen av min tid.

Trots mycket plugg leker livet på för tillfället. Visst, deppiga dagar kan man inte komma ifrån, men en ovanligt härlig höst. Ute är träden färgglada och inuti mig känns det också glatt!

Det finns många orsaker till att jag mår som jag gör denna höst. Den största är nog att jag känner att snart är det dags att ta tag i livet och så kan man inte deppa ihop hur lätt som helst. Sen händer det saker runt om i släkten som gör att man känner att man har det nog ganska bra ändå. Man ska inte klaga så länge man är frisk och har det bra egentligen. Jag försöker se allt positivare än förut och har nog börjat lyckas ganska bra.

Hockeyn har kört igång på riktigt nu och det lyser upp hur mycket som helst. Känslan att stå i klacken är obeskrivlig. Skrika ut all glädje och sorg är underbart! Att stå omringad av underbara vänner och andra leksingar känns ännu bättre. Ni kommer förgylla hela mörka vintern!

En viss person som smugit sig in i min hjärna har också gjort att veckodagarna går fortare. Det känns som om jag för en gångs skull kanske har något på min sida som gör att det går lättare en stund. Men tiden visar vad som händer, tänker fortfarande inte hoppas för mycket. För en gångs skull försöker jag leva i nuet!

Nej, klockan tickar alldeles för fort, nu måste jag sova, jobb imorgon!

Ha det bra godnaTT!

Tillbaka!

Var över en månad sen jag skrev här märkte jag precis. Inte likt mig att överge bloggandet så länge. Men sånt som händer nu är jag tillbaka igen. Eftersom den här bloggen är med för att jag ska få skriva av mig jobbigt tankar så kan det ibland blir stillperioder.

Jag tror att jag för det mesta tycker om att skriva av mig när jag är i depp perioder. Vilket jag inte varit den senaste månaden. Allting har faktiskt börja ljusna. Ska dock inte säga för mycket, har erfarenhet av att lycka kan vända snabbt. För tillfället känner jag mig nöjd med tillvaron i alla fall.

En återfunnen vän som för en stund hade drivit iväg på andra stigar är nu tillbaka. Den person som jag för tillfället kan prata om allt med, verkligen allt. Känns så skönt att veta att det är någon man kan ringa till i vilket stadie man än är - arg, besviken, ledsen, glad. Klart det finns andra vänner som man kan göra så till. Men när någon visar att den behöver en så känns det lättare att även höra av sig till den personen.

Kärlek har börjat leta sig in i mitt liv igen också. Sakta men säkert har en liten filur börjat förgylla en annars ganska trist vardag. För visst kan hösten vara en stor depp period, men förhoppningsvis så är det inte så i år. Känns just nu riktigt bra, tror jag börjar få ganska starka känslor. Det både skrämmer mig och gör mig glad.
För bara någon månad sen blev jag totalsårad, hur blir det denna gång? Har inte nämnt det för någon än men är ganska rädd faktiskt. Vågar inte alls hoppas på något. Vågar inte leva ut ordentligt just nu. Men förhoppningsvis så kan jag det snart. För det känns riktigt bra den här gången! Saknar faktiskt personen i fråga just nu, känner den där lilla känslan i magen som är så härlig men ändå jobbig. Ja, milo börjar nog bli lite kär igen. Den stora fråga är om det är bra för henne själv. Bara tiden kan berätta!

Förhoppningsvis så löser sig allt till det positiva den här gången! Nu ska jag i alla fall lägga mig i sängen och njuta av tillvaron.

Godnatt på er!